Falkenbergs föreläsningsförening.

Starten åren kring 1902.

Bildningsrörelsen var en av de folkrörelser som växte fram i Sverige under slutet av 1800-talet. Som en del av den startade liberalen Anton Nyström 1880 en populärvetenskaplig föreläsningsrörelse som utgick från Stockholm. Det uttalade syftet var att genom föreläsningar och aftonskolor höja bildnings- och kunskapsnivån inom arbetarklassen. Riksdagen avsatte medel där föreningar kunde söka bidrag till sin verksamhet och det upprättades centraler, till exempel i Lund, där man kunde beställa professionella föreläsare.

 Halmstad bildade en föreläsningsförening 1890, Varberg 1897, Kungsbacka och Laholm 1899. Även ute på landsbygden startade tidigt föreläsningsföreningar. Falkenberg var sent ute. Den 28 oktober 1901 samlades ett femtiotal intresserade i Falkenbergs gamla kyrka med syftet att starta en lokal förening. Man valde där en interimsstyrelse bestående av folkskollärare Johan Thylén, borgmästare Bernt Bengtsén, apotekare Adolf Humla, smedmästare Walerius och kopparslagare Johan Andersson.  Den 16 januari 1902 hölls den första föreläsningen i Falkenbergs föreläsningsförening och från detta datum räknar föreningen sin tillkomst. Från Lund hade inbjudits docent K. Petrén som talade över ämnet ”Tuberkulosen och medlen att bekämpa densamma”, ett mycket angeläget och aktuellt ämne.

 Då hade också den tidigare interimsstyrelsen upphöjts till ordinarie med borgmästare Bengtsén som ordförande. Föreningens initiativtagare och starke man var emellertid Johan Thylén som utsågs till kassör, sekreterare och ”föreståndare”, poster han sedan innehade i ett par decennier. Han fick också i uppgift att sköta undervisningen i den ”aftonskola” som startades i föreläsningsföreningens regi och som var ett krav för att kunna få del av statsbidraget. Här kunde deltagarna få undervisning i svenska språket, räkning, geometri och bokföring mellan kl 8 och 10 varje tisdagskväll. Aftonskolan höll igång några år, men tynade sedan bort i brist på intresse. Föreläsningsföreningen fick ändå fortsatt del av statsbidraget.

 Föreningens första verksamhetsår blev något famlande. Av ekonomiska skäl fick man till stor del förlita sig på lokala föreläsare, men verksamheten gick trots allt med en vinst på 36, 55 kr. Året 1903 blev betydligt bättre. Då hölls 17 föreläsningar med i genomsnitt 132 åhörare per gång. Ett årskort kostade två kronor och terminskortet en krona. Ville man besöka en enstaka föreläsning kostade inträdet 25 öre. Nu fick föreningen ett statsbidrag på 500 kr och kommunen bidrog med 200 kr. Därför visade bokslutet ett vinstresultat på 235,66 kr.

 Föreläsningarna hölls omväxlande i Rådhuset, Folkskolan (Möllevägsskolan) och Laurentiikyrkan, som efter Nya kyrkans tillkomst byggts om till sekulariserad samlingssal. Ämnesvalet var blandat med såväl internationella utblickar, kulturella fördjupningar, praktiska råd och inslag av underhållning med sång och musik. Bland föreläsningsämnena de första åren kan nämnas ”Finland i våra dagar” (Fil dr S. Hansson), ”Normandies och Bretagnes historia” (C. Svanberg), ”Kaukasien och dess folk” (Fil dr A Stuxberg), ”Kroppslig fostran. Linggymnastiken” (Överstelöjtnant C H Nordlander) och ”Bostadshygien” (Med dr G Heuman).

 Föreläsningsföreningen har under de gångna 120 åren upplevt såväl framgångar som nedläggningshot. Den största krisen kom på 1960-talet då TV blev en allvarlig konkurrent. Föreningen förklarades vilande, men blev aldrig nedlagd. Först på 1990-talet återuppväcktes den har sedan blivit alltmer uppskattad.

Falkenberg i december 2022

Sven Larsson